.. att jag inte brydde mig.

.. att jag inte får ont i magen.

.. att allt hade varit annourlunda.

.. att allt som hänt kunde glömmas.

.. att jag inte känner att jag håller på att kvävas.

.. att tiden kunde läka fler sår.

.. att jag också inte vill kräkas över det jag ser.

.. att jag kan få slippa känna såhär.

.. att jag kunde blicka framåt.

Jag hatar det här, mer än något annat.

Fy fan.

Jag vill inte att det förflutna i mitt liv ska påverka mig såhär.

Om saker går bra, jag kanske mår bra för en stund och inte tänker så mycket, så dyker något upp, river upp något innuti.

Jag vill inte det längre, det tar för mycket av mig.

Min energi går till något helt värdelöst och jag vet om det, hur fan kanaliserar man?

Det är sommar, det blommar, det är grönt, varmt och fint och ändå känns det så svart.

Jag tänker inte säga att jag inte orkar mer för det gör jag men hur länge till? Det här är inte rättvist!

Hur är det med karmakontot, jag måste få reda på hur man cashar ut!

Jag kanske ligger back där redan, som det verkar nu iallafall.

Och det här med att upprätthålla kontakter med människor som man egentligen inte mår bra av att ha en relation till just nu..

Varför utsätter man sig för det? Jo för att man har inget val i dagsläget. Jag behöver dem fast jag inte mår bra av det.

Jag vill inte ta del, ändå tvingas jag.

Jaha, då har jag vräkt ur mig lite. Det vart sånt som jag egentligen inte vill erkänna för någon. Jag är trasig, så är det.

Frågor på det??? Eller lim? - Nej, jag tänkte väl det!

Jag vill inte prata om det för då börjar jag grina.

Tackar vänligast på förhand!

Spotify this: Timbuktu - Resten av ditt liv.